Högtider är jätte jobbiga för mig. Min 18 års dag, min student , julafton , nyår , min 20 års dag. Jag kan fortsätta i evigheter, för fylla år kommer jag inte sluta göra och julafton kommer heller aldrig försvinna. Men bara tanken att jag kommer få fira allt detta utan dig gör så ont, känns som om mitt hjärta ska slitas i tusen bitar , vet inte vart jag ska ta vägen. Du lever för mig,jag tror att du finns någonstans. Drömmer nästan varje natt om dig, hur vi pratar i telefon och säger hur mycket vi saknar varandra, i alla våra samtal börjar jag gråta. Vill bara krama om dig hårt och aldrig släppa taget om dig. Allt jag har kvar är din röst på telefonsvararen, ringer hela tiden i hopp om att få svar men allt jag får höra är " hejhej Kenta lämna ett meddelande så ringer jag upp när jag hör meddelandet, ha det bra hej!" men ringer du upp mig ? Nej! Och det gör så jävla ont att veta att du aldrig mer kommer ringa upp mig. Inte ens när jag ringer på din dörr öppnar du.. Känns som om du försöker undvika mig trots att jag innerst inne vet att du inte finns. Men för mig kommer du alltid att finnas, jag kommer hela tiden tro att du lever! Och det är så fruktansvärt jobbigt att gå runt och tro att du ska komma tillbaka och ge mig en kram och säga att allt kommer bli bra och att du aldrig kommer försvinna igen..
Pappa jag saknar dig så sjukt mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen <3 jag tänker på dig varje sekund som går och du ska veta att jag älskar dig! <3